Min motion på 70-talet

En snabb titt på den här perioden visar att jag inte gjorde så stora framsteg när jag var 25-35 år gammal.

PÅ 70-talet fanns bara 2,5 eller 5 km

Det var fortfarande lite suspekt att springa på cykelbanor och vägar, man höll sig alltid till de ordnade motionsspåren. För mig var det oftast Rocklunda och Bäckbyspåret. Men väldigt oregelbundet, viljan fanns nog men träning var inget som man prioriterade. Jag sprang så oregelbundet och alltid för fort och utan en riktig plan.

Ibland smög jag ut hemifrån villan när mörkret lagt sig så ingen granne skulle se att jag tog en löparrunda på cykelbanorna, så skämmigt och udda var det fortfarande att bara vara ute och jogga. "Ranta runt i spåret", sa man.

Varje vår och höst startade min träningsperiod och var ganska regelbunden ett tag men så efter någon månad tog det slut i övertidsarbetet. Men på jobbet sprang vi fortfarande nästan varje vecka, men nu oftast en runda på lunchen.

Så mycket mer var det inte med min träning under 70-talet. Alltid intresserad av jogging men det blev alltså 10 år av oregelbunden underhållsträning utan målsättning.

Första året 127 st. Nu ser det ut så här.

1972 råkade jag se SM i  Marathon på Gotland. En handfull löpare sprang längs med bilvägarna där trafiken flöt på som vanligt. Det var väl bara knäppisar som höll på med sånt då.

Långlöpning började ta fart i USA under den här tiden med ett New York Marathon som mjukstartade 1970 med 127 deltagare och som för varje år sen ökade. Hollywood är trendkänsliga och jag såg en film runt 1975 som i mitt minne hette "Run" och handlade om långlöpning. Jag har letat länge men inte hittat den filmen, men det var nog den som gjorde att jag fick upp ögonen för Marathon. En "knäppis" sprang kust till kust, det var storyn.

I Stockholm sprangs det första Stockholm Marathon 1979, och den 23 augusti 1980 bestämde jag mig för att bli marathonlöpare jag också. Det blir i nästa inlägg.