torsdag 3 maj 2012

Gud så stark jag är!

Hemma från min andra långträning, tre mil, var det det första jag sa när jag hem. Ingen annan säger det så jag får peppa mig själv med några klappar på axeln. Bra jobbat, Örjan!

Så många av mina bekanta har krämpor både här och där. Ett knä krånglar. Eller ryggen. KOL. Diabetes. Eller så är dom bara lite för tjocka rent ut sagt så dom inte orkar motionera så mycket.

En bekant, sju år äldre än jag, blir allt sämre i den där sjukan som sätter sig på huvudet och personligheten. Han kan nog inte springa maran i år fast han är sån naturbegåvning, jag har aldrig lyckats ta honom.

Och så är det min spinningkompis som är den mest vältränade av oss alla seniorspinnare. När vi går där med runda magar har han en kropp som en 30-åring, stark och smidig, men han trillade dit på en stor hjärtinfarkt. Det kommer att ta tid innan han är tillbaka förstås.

Och jag sitter nu här efter en tremilsrunda och har absolut inte ont nånstans i hela kroppen, det bara kryper så där skönt i benen som bara vi långlöpare får vara med om. Och i morgon förmiddag tar jag ett pass med styrketräning på Actic och rundar av med en bastu. Så kan jag slappa på lördag och helga vilodagen på söndag med en tvåmilsrunda. Man blir ödmjuk i den här åldern, men eftersom ingen annan säger det så säger jag det igen:    

         Bra jobbat, Örjan!  Gud så stark du är!          

1 kommentar:

  1. Instämmer, bra jobbat! Tar min sista tremilare i Ursvik nu i veckan.

    SvaraRadera