Man får ju inte förhäva sig, det straffar sig alltid. Men så sent som på söndagsrundan kändes det bra, jag kände mig hur stark som helst. Två mil på söndan och totalt 5 för den veckan. och två 6,5-milsveckor dessförinnan. Så jag tänkte mig en lite lugnare vecka den här veckan, Stockholmsmaran närmar sig.
Och lugnare kommer det att bli. Jag låg och vred mig under natten och när morgonen kom gick jag ut för att få lite frisk luft, men blev det en pizza i trädgårn i stället. Vad är detta, det var väl onödigt. En lugn vecka med lite småjoggning hade jag tänkt, men nu går jag ju bara och blir dränerad på de krafter jag byggt upp!
För elva år sen var det något liknande, en dundermagsjuka tre veckor innan start. Jag repade mig inte den gången till starten så nu är jag lite nervös för hur det här ska gå. Jag kan bara hoppas att det är lindrigare den här gången. Men jag kommer aldrig mer säga att jag är stark.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar